En skärgård mitt i Vänern

on oktober 18, 2025

En isolerad ögrupp

Mitt i Sveriges största sjö Vänern ligger den ögrupp bestående av 22 öar som tillhör Djurö nationalpark. Vi åkte till huvudön som heter just Djurö, i början av augusti. Det är inte jättelätt att ta sig dit och det är delvis väderberoende. Sen måste man boka taxibåt. Vi åkte med Martin på Vänervård, supertrevlig och kunnig, från Ekenäs i södra Värmland. Det går även att boka taxibåtar från östra sidan av Vänern också.

Hur som helst, vi bokade resan under våren och jag var lite nervös över vädret. Men vi hade tur, det var inte så blåsigt så vi kunde åka över, det var inte för varmt eller för kallt. Strax efter tio-tiden landade vi på ön vid Malbergshamn som är huvudentré till nationalparken.

Vi vandrade först den norra leden (markerat med grönt) som är en kilometer lång.

Djurö fyr

När vi gått den leden kom vi fram till Djurö fyr. Fyren som står där idag är från 1912 ett stenkast från den gamla fyren. Då byggdes också fyrmästarbostaden. Det sägs ha varit den mest isolerade bemannade fyren i Sverige och trots det så bemannades den fram till 1969.

Vi satte oss vid några bänkar och åt stekt falukorv och pasta som vi hade med i mattermos.

Tallskog

Sedan vandrade vi vidare söderut igen genom tallskog. Jag kände väl där och då att det kanske inte var någon jättespännande natur då det påminde väldigt mycket om den skärgårdsskog jag är van vid. Vi valde att svänga av på den östra leden som är tre kilometer och markerad med lila.

Badstopp

Mellan några klippor fanns en sandstrand som vi stannade vid. Där badade Emil och småkillarna. Jag badade inte då det var lite för kallt för min smak.

Jaktvillan

I slutet av 1800-talet köpte insdustrimannen Frans Kempe öarna av ”Djurösläkten” som brukat jorden på öarna sedan slutet av 1600-talet. År 1901 byggdes den tidstypiska jaktvillan i en skogsglänta. Enligt tidsandan så var det populärt med rekreation i naturskön miljö. Det var även då som det började planteras in dovhjort på ön för att kunna bjuda in gäster till exklusiva jakter. Den ursprungliga bebyggelsen på Djurö finns dock inte kvar men man kan se rester av odlingsmark.

Vi tog en liten fikapaus på trappan. Barnen sprang runt på altanen.

Djuröstugan

Knappt trettio år senare byggdes ”Djuröstugan”. Den funderade som tillsynsmannabostad för fyrvaktaren med familj. Idag går den att hyra till övernattning på ön. När vi gick förbi där så fick vi se dovhjortarna till allas glädje. Vet i för sig inte vem som blev gladast, jag eller Valter.

Ängen

Mitt på ön, där den östra och västra leden går ihop, så finns ängen. Det var en häftig plats tycker jag. Det kändes som om naturen var så varierad. Det växte gamla ekar mitt bland barrträd. Jag gillade skarpt den platsen.

Västra leden

Eftersom Valter hade somnat i bärstolen och vi hade några timmar kvar på ön innan båten skulle hämta oss så bestämde vi oss för att gå den västra leden också. Den var också tre kilometer lång och markerad med rött. Den tyckte jag nog var lite finare än den östra leden. Man såg myrmark, klippor och det var väldigt varierat. I slutet av vår runda där så gick vi förbi ängen igen.