Sveriges nyaste nationalpark, Nämdöskärgårdens nationalpark, som invigdes 5:e september 2025 seglade direkt in på min favoritlista när vi besökte Bullerö dagen efter. Det är Sveriges 31:a nationalpark och den första marina nationalparken i Östersjön.

När jag var 16 år var jag faktiskt på Bullerö, som idag är huvudentrén på den nya nationalparken, och sen dess har jag sagt att jag velat tillbaka. Nu var vi där den 6:e september men jag kan fortfarande säga att jag vill tillbaka. Jättefin plats. Här kan du läsa mer om vårt besök under invigningshelgen.

Färden dit

Vi tog bilen till Stavsnäs Vinterhamn. Därifrån hade vi bokat taxibåt, som under invigningshelgen var sponsrad av länsstyrelsen. Stavsnäs båttaxi kör turer till Bullerö maj-september. Det var en dimmig morgon men under båtturen på drygt 30 minuter sprack det upp och ljuset blev sådär vackert.

Bullerö

Det är så vackert att kliva iland på Bullerö med de idylliskt röda husen, där det finns både toaletter och servicehus. Bullerö är alltså huvudentrén till den nya nationalparken som består till 97% av hav. Ön var sig lik och jag kände igen mig trots att det nästan var 20 år sedan jag var där. Vi började med att strosa runt lite nere i den lilla byn och funderade lite på hur vi skulle lägga upp dagen.

Pannkakslunch

Vi bestämde oss för att börja med pannkakslunch då klockan närmade sig elva.

Dimmig vandring

Efter pannkakslunchen började vi vandra på ön. Vi valde att gå på en spång genom en fårhage ner mot ”Zarahs strand” och därefter svängde vi motsols in på den vita leden som kallades ”sydudden runt” på 1,4km.

Dimman kom och gick. Solen gjorde försök att ta sig igenom dimmolnen och det blev ett väldigt häftigt ljus. Landskapet, vädret, allt var så mysigt. Vandringsleden gick över klippor och var bitvis ganska kuperad, men lätt att hitta. Barnen somnade efter en stund. Otto i selen och Valter i bärryggsäcken.

Eftersom barnen somnat valde vi sedan att gå den röda slingan, ”Brunos slinga” som var knappt en kilometer. Sedan gick vi den gröna leden till Lotshamnen som var 0,3km enkel väg.

Kossor

När vi började komma tillbaka till byn vaknade barnen lagom tills vi såg korna i hagen. Väldigt bra tajming. Dels för att de uppskattade att se korna men också för att Emil och jag började bli fikasugna.

Picknickpaus

Därefter gick vi bort mot museet (som jag skriver mer om i nästa stycke), slog oss ner vid ett picknick-bord och fikade lite mellis. Barnen fick springa lite löst och upptäcka i naturen också. Det är typ det roligaste som finns.

Ett museum

På ön finns Bruno Liljefors gamla jaktstuga och idag är det ett museum som berättar om ölivet och även en del om just Bruno Liljefors. Bruno ägde Bullerö och öar runt omkring i början av 1900-talet och värnade om naturlivet. Sedan säljer Bruno ön till en finansman vid namn Kreuger. Kreugers son var intresserad av naturvårdsfrågor och säljer sedan i mitten av 1900-talet området till staten med syfte att göra det till ett naturreservat.

Vandra med barnen

Sedan lämnade vi väskorna vid museet och tog halva den vita leden runt. Barnen gick mycket själva. Valter tyckte det var kul att hitta ledmarkeringarna och lekte att det var knappar att trycka på. Det var också mysigt att gå bland fåren.

Hemfärd

Vi alla fyra var otroligt nöjda med dagen. Vi kunde inte ha haft mer tur med vädret och barnen (och vi) var på strålande humör. Helt perfekt liten utflykt efter allt bestyr med bröllopet helgen innan. Både Emil och jag kände att vi gärna åker tillbaka och nästa gång kanske det får bli ett tältäventyr på ön.