Ibland kan det enkla vara så svårt, men ändå inte. En kall vinterdag när solen sken var jag sugen på att gå ut, samtidigt som man vill bara vara hemma och vila och samtidigt som man vill göra alla andra måsten. Min man sa åt mig att jag ändå skulle ta mig ut att jag behövde det, och ibland är han klok. När han la barnen på deras tupplur begav jag mig ut till skogen.

Villavägar

Han hade rätt, det var så skönt att komma ut, själv. Jag promenerade bort mot skogen längs med oplogade trottoarer. Men vackert var det ändå.

Trångsundsskogens naturreservat

Efter en liten stund kom jag fram till Trångsundsskogens naturreservat. Första biten är en ganska bred väg in i skogen. Det var fint när solen letade sig in mellan grenarna. Jag mötte några människor men annars var jag helt själv. Där gick jag under snötyngda grenar.

Snöiga stigar

Sedan kan man välja att gå norra slingan eller södra slingan. Jag har nog alltid valt den södra slingan. Det gjorde jag även denna gång. Någon hade gått på stigen tidigare vilket var lite skönt så man kunde hitta rätt. Annars är det lite läskigt tycker jag när man inte ser underlaget eller hur djup snön är. Nu var det väldigt mysigt att pulsa fram i snön.

Drevviken

Leden går förbi några ställen med utsikt över sjön Drevviken. Jag vågade dock inte gå så långt från den upptrampade stigen då det kan vara ganska branta klippor på vissa ställen och så ”hemma” är jag inte i den skogen. Men jag njöt ändå. Jag mötte bara en människa och en hund.

Hemåt igen

Jag hittade ut ur skogen efter någon timme och gick den sista biten hemåt längs med andra villavägar. Otroligt nöjd med min lilla utflykt. Jag fick också rasta kameran i det fina vintervädret och det var väldigt längesen jag var ute och bara fotade. En fin liten stund mitt på dagen helt enkelt.