Urbergsbassäng i björntäta områden

Svartå entrén och en enklare vandring

Vårt första besök i Hamra nationalpark gjorde vi från Svartå entrén. Det som var smidigt med dem slingan var att man efter halva slingan kunde välja om man ville fortsätta att gå en kilometer till eller om man ville vända tillbaka. Slingan ser lite ut som en åtta på kartan. Det kändes tryggt eftersom det i stort sett var första vandringen med båda barnen.

Otto fick sitta i selen från Ergobaby som vi använt flitigt till Valter tidigare. Valter fick sitta i bärryggsäcken. Det knepigaste var att för min del få till bra kameravinklar med Otto i selen på magen och en ryggsäck med lite smått och gott på ryggen. Men det gick helt okej. Och det viktigaste är ju inte bilderna utan njutet av att vara i naturen. Leden gick längs med smala skogsstigar. Solen kikade in mellan träden och under delar av leden hörde man ljudet av det porlande vattnet. Det var rofyllt och mysigt.

Mellispaus

Vid den djupaste urbergsbassängen gick leden på en bro över vattendraget. Där satte vi oss för en liten mellispaus. Valter fick sträcka lite på benen och jag ammade Otto. Urbergsbassänger är spår från istiden, då smältvattenströmmar fört med sig grus och sand som sedan gröpt ur berget. Hela Svartåns ådal skapades under istiderna.

Vidare vandring och blåbär

Klockan började dock bli relativt mycket så vi valde att inte gå den ”långa” slingan utan gick bara den på 1 km. Däremot tog vi en liten extra avstickare upp till en utsikt som egentligen inte var så mycket till utsikt då man ändå mest bara såg skog. Även om skogen är väldigt fin. Det fanns en del blåbär kvar på buskarna till Valters glädje. Emil och jag plockade lite då och då. Det blev en lagom liten testvandring med båda barnen. Några björnar såg vi dock inte trots att vi befann oss i ett av Sveriges björntätaste områden.