Barrurskog och myrlandskap

Vi kom fram till Hamra nationalparks huvudentré på morgonen. Där fanns informationsskyltar om djur- och naturlivet i nationalparken. Det fanns även en tydlig karta över parken med de olika lederna. Vi valde att gå Urskogsslingan, som vi hade planerat. Den går också lite som formen på en åtta, precis som den leden vi gick från Svartåentren dagen innan. De första 500 metrarna var anpassad för rullstol och den gick då längs en bred träspång fram till Svansjön.

Svansjön

Från en utsiktplats fick man en fin utsikt över Svansjön som var omgiven av myrmark och urskog. Där var det väldigt fint och fridfullt. När vi fortsatte leden efter utsiktsplatsen blev den betydligt mer kuperad och man kommer egentligen närmre naturen när det är smalare stigar tycker jag. Även om det såklart är fantastiskt att det finns anpassningar så att fler kan ta sig ut i naturen.

Vandring i urskogen

Leden blev alltså mer kuperad och man fick en större känsla av urskogen. Jag tyckte att naturen påminde en del om Norra Kvills nationalpark. Slingan delade sig efter en liten stund, antingen kunde vi gå en kortare sträcka på 2 km eller ta den längre sträckan på 3 km. Vi valde den längre sträckan den här gången.

Urskog möter myrmark

Det var väldigt fint och speciellt när urskogen övergick till myrmark och leden gick precis på gränsen.

Lunchstopp

Det blev ett tidigare lunchstopp än vad vi tänkt för Valter höll på att somna i bärryggsäcken lite för tidigt. Därför stannade vi för energipåfyllning.

Sista biten

Därefter vandrade vi den sista kilometern tillbaka till parkeringen. Vi var väldigt nöjda med en fin vandring som var väldigt lagom. Sen styrde vi mot Sonfjällets nationalpark, Valter sov i bilen och mer om Sonfjället kommer i nästa inlägg.