Vandring på höstfjäll

I förra inlägget skrev jag om vår vistelse på Sonfjället. I det här inlägget gör jag en djupdykning i den långa vandringen vi gjorde. Valter satt i bärryggsäcken på Emils rygg och Otto satt i sele på min mage. Sen hade jag också en ryggsäck på ryggen och såklart kameran hängandes på ena axeln.

Ut på fjället

Vi började vandra Ryvålen runt-slingan motsols för målet var att se lite mer fjäll. Till en början var det lite småblöta stigar genom fjällskog innan vi kom upp på fjället med med fantastiska fjällvyer. Jag var så glad att vi faktiskt fick se lite gult kvar på fjällen och att vi hade fint väder. Vandringen var också väldigt enkel, ganska plant och välmarkerat.

Mot vindskyddet och lunchpaus

Efter ett antal kilometer såg vi en skylt mot vindskyddet så vi valde att följa den leden. Där var det två ställen som blev lite knixiga. Det var två ganska branta kullar som vi skulle ner och uppför. Det var jobbigt med barnen och lite jobbigt då jag är lite höjdrädd (rädd för att ramla typ) men det gick bra.

Ett ganska omysigt vindskydd

Vi kom fram till vindskyddet, som nog är ett av de tråkigaste vindskydd som jag sett. Jättehöga bänkar då det var som om marken var urgrävd i vindskyddet. VI satte oss på ”jordgolvet” och ena kanten på vindskyddet fungerade lite som staket åt Valter. Jag förstår att man inte ska sova i det men ett bord med bättre bänkar hade varit fint. Hur som helst, där stekte vi på lite korv i primusköket och åt lunch. Det blev också blöjbyten utanför vindskyddet.

Paradiset för en fotonörd

Efter lunchen bestämde vi oss faktiskt för att fortsätta slingan och vandra ca 7 km till istället för att vandra tillbaka leden vi kommit från som var ca 4km. Direkt efter vindskyddet kände jag att det var helt rätt beslut. Vyerna vi bjöds på var helt fantastiska. Det var som paradiset och jag var tvungen att stanna var och varannan meter för att fota. Älskar också hur molnen formade sig på himlen, det skapar en fin struktur i bilderna.

Valter somnade i bärryggsäcken och Otto i selen. Och här kommer en fotobomb.

In i granskogen

Sedan följde vi leden nerför fjället och in i granskogen. Egentligen var det nog en väldigt fin granskog. Men jag började bli trött och ville bara tillbaka och skogen tog aldrig slut. Dessutom var det några bökiga vattendrag och blöta stigar vi skulle över. Det var skönt med en mellispaus när Valter hade vaknat. Den här delen av rundan fotograferade jag nästan ingenting.

Äntligen tillbaka

När fäbovallen skymtade mellan träden så kändes det så skönt. Äntligen tillbaka. Och när vi vilat fötterna en liten stund så kändes det också otroligt bra att vi gått hela rundan och inte bara fram och tillbaka. För vi fick se så mycket fint och det var en bra och rolig upplevelse. 11,5 km vandring med båda barnen och jag är så stolt över både barnen och över oss föräldrar som klarade det. Nöjd är bara förnamnet.

Film från Sonfjället

Mer om hela roadtripen:

Inlägg skapade 337

2 svar på “Vandring på höstfjäll

  1. Magnifika miljöer ni har fått se! Bra jobbat av er familj att ta er an denna vandring. Starkt av er vuxna att bära barnen plus packning.
    Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen