I tisdags åkte jag inte raka vägen hem. Jag tog istället tunnelbanan till Björkhagen där jag mötte upp Amanda. Anledningen till det var att vi hade bestämt att vi skulle promenera i Nackareservatet.
Solen sken in mellan träden och vi gick längs med en grusvägen genom reservatet. Bitvis vek vi av vägen och gick in i skogen på smalare stigar och på klippor.
När vi kom till Hellasgården hoppade jag på bussen hemåt och Amanda gick åt sitt håll. Nöjda efter en sval och skön promenad mellan Björkhagen och Hellasgården. Jag känner att det gäller att passa på att ta de små tillfällena att komma ut när man har möjlighet.
13 Responses
Vilken vacker plats, samt så härligt det ser ut att gå så där runt och bara vara ett med naturen :). Det är ro i själen för mig 🙂
Ja, det är fina vägar där. Det är verkligen härligt att komma ut i naturen, forskning visar ju att det är bra för hälsan också, vilket verkligen stämmer in på mig 😀 😀
Åh vad fina bilder, allt är så himla vackert nu ute 🙂
Tack så jättemycket! Ja, det är otroligt fint med alla höstfärger 😀
Vilka härliga bilder 🙂
Tusen tack Ulrika! 😀
Vilka otroligt fina bilder! 😀
Tack så jättemycket Louise! 😀
vilken fin plats!
Ja, det är kul när man hittar guldkorn man enkelt kan göra omvägar förbi 😀
men ja va mysigt o vädret va så fint
jätte härliga bilder
Ja, det var jättehärligt och så skönt med solljuset. Tack så jättemycket, kul att du gillar bilderna 😀
[…] att ta en omväg genom Stockholm på vägen hem så begav jag mig till Björkhagen, för att ta samma omväg hem som tidigare i höstas. Dock var jag lite orolig att jag inte skulle hinna med ljuset. Men det behövde jag inte vara. […]