Ett stort äventyr

Jag hade inte tänkt skriva något om det här egentligen, men det går inte att låta bli. Det är ju trots allt ett av de största äventyren som börjar nu. Även om det förmodligen inte kommer bli en jättestor del av bloggen.

Ett positivt besked

När vi kom hem från vår roadtrip i somras så var det fredag. Min mens skulle ha kommit i början av veckan men den hade inte kommit. Vilket var bekvämt då det inte är lika kul när man är ute på vägarna att ha den. Vanligtvis har min mens alltid varit regelbunden men den hade diffat lite den senaste tiden sen jag slutade med p-piller. Vi kände dock att det var bäst att göra ett graviditetstest. Jag visste egentligen redan att det skulle visa positivt och det gjorde det. Samtidigt så trodde jag inte riktigt på det.

Blandade känslor

Jag visste inte riktigt vad jag skulle känna. Hur ska man känna liksom? Det tog lite tid att smälta trots allt. Det var mycket overklighetskänslor men också glädje för att det är så spännande. Det jobbigaste var nog att jag skulle få en ny klass, en årskurs 1, bara någon vecka efter beskedet. Privat så var jag jätteglad. Men på jobbet var det lite tufft att berätta för barnen att jag skulle bli deras nya lärare när jag inte visste hur länge jag skulle få vara deras lärare. Det var mycket ovisshet men också mycket glädje.

Jobba eller inte jobba – den stora frågan

Till de blandade känslorna så hör det också till att under pandemin har lärare blivit avstängda fr.o.m. graviditetsvecka 20 då det finns en risk för smitta. Socialstyrelsen hade kommit fram till att om man som gravid får en allvarlig covidinfektion i senare delen av graviditeten så kan det leda till komplikationer som t.ex. tidig förlossning. I våras hade Arbetsmiljöverket kvar sina riktlinjer kring avstängning. Men när jag kollade i augusti så hade Arbetsmiljöverket ändrat sina riktlinjer. Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen hade också gått ut med att gravida inte längre var i riskgrupp om man var vaccinerad. Jag trodde alltså att jag skulle få fortsätta att jobba, men nej.

Jag berättar tidigt för mina chefer om min graviditet, mest för att det ska finnas tid att göra upp en plan när jag skulle bli tvungen att gå på föräldraledighet och även för att få en förståelse. I slutet av september (när jag är i vecka 12-13) får jag reda på att kommunen jag jobbar i säger nej, jag måste sluta i v.20 och gå på graviditetspenning (vilket även innebär ett inkomsttapp på ca 50% av min lön). Då började jag ifrågasätta det. Jag har haft mailkontakt med bl.a. kommunen och facket. Läst på väldigt noga på Arbetsmiljöverket. Jag fick även kontakt med en journalist på Sveriges radio.

I fredags skulle det ha varit min sista dag på jobbet med eleverna. Men i tisdags kom beskedet att kommunen hade ändrat sitt beslut. Gravida som var fullvaccinerade får fortsätta att jobba. Jag blev så otroligt glad. Jag mailade även journalisten på Sveriges radio om att kommunen ändrat sig. Hon ringer upp och intervjuar mig till ett reportage som sändes i torsdags eftermiddag.

Jag mår bra

Nu får jag alltså fortsätta att jobba så länge jag mår bra tills jag behöver gå på föräldraledighet. Det är en lättnad på flera plan. Dels då jag tycker att mitt jobb är så roligt, att få följa min fina klass lite till. Dels för att överhuvudtaget ha någonting att göra om dagarna. Dels ekonomiskt, jag får fortsätta ha hela min lön. Och bra det mår jag. I början var det ömma bröst, lite ”mensvärk” och lite illamående (som gick över när jag åt) och trötthet. Äter jag regelbundet och sover bra så mår jag bra. Jag är inte lika trött längre som i början även om jag är tröttare än vanligt. Nu har det börjat synas en liten mage. Overklighetskänslan finns kvar men jag ser så mycket fram emot att få en liten bebis tillsammans med Emil. Det är så häftigt att ha en liten filur som växer i en. Vi får hoppas att allt fortsätter att gå som det ska.

Mycket bestyr

Det har dock inte blivit lika mycket utflykter under hösten som vanligt. Förmodligen mest för att jag har varit så mycket tröttare. Men också för att vi håller på att renovera i radhuset. De helger vi inte renoverar har vi åkt iväg på släktfiranden och träffat kompisar. Tiden har rusat på. Men några småutflykter har vi hunnit med och det kommer fram över på bloggen.