Det kom mer snö till Stockholm andra veckan i mars och då läste jag att dem hade spårat för längdskidor i Tyresta. Jag föreslog till Emil att vi borde ut och åka kanske på fredagen efter jobbet. Men det orkade vi inte. Det blev ingenting på lördagen heller då Emil jobbade och jag hade besök av en kompis från Linköping.
Kliva över tröskeln
Det var söndag och solen sken och det var ett härligt vårvinterväder. Trots det så kändes det lite motigt att komma iväg (så som det kan göra ibland). Jag var lite tveksam på hur det skulle kännas i kroppen att åka skidor i vecka 36. Det gick ju tio veckor innan, men jag hade ju blivit tyngre och fått lite mer krämpor. Det kändes också lite segt för vi föreställde oss en massa folk där. Men vi peppade varandra och bestämde oss i alla fall för att åka iväg till Tyresta. Jag skulle testa stå på skidorna och kanske åka lite, annars kunde jag ta en promenad eller bara njuta av vädret.
Ut på tur
Det var inte alls mycket folk på parkeringen, visst det fanns bilar men det fanns också en hel del lediga parkeringsplatser vilket var skönt. Vi parkerade och promenerade upp till Naturum. Där satte vi på oss skidorna. Jag testade lite och det kändes bra. Det som var skönt var att det fanns lite olika spår att välja på, ingen färdig rutt och inte alls mycket människor. Jag åker ganska långsamt nu när konditionen är som den är när jag ska syresätta bebisen också och då är det skönt att slippa stressa, ha koll på andra och flytta på sig när det är mycket människor. Nu blev det bara njutåkning i solen i ett lugnt tempo. Det var helt fantastiskt.
Promenad i Tyresta by
Efter vår runda i hagen så åkte Emil vidare och jag gick till bilen för att byta skor och lämna skidorna. Där hämtade jag även kameran för att ta lite systemkamerabilder. Jag gick en kortare sträcka, men inte så långt för jag fick lite ont. Tror att skidorna gick bättre då det är mer glid, det blir inte samma tyngd som när man går.
Årets sista semla
När Emil kom tillbaka från sin extrarunda så möttes vi upp vid caféet i Tyresta by. Där kalasade vi på en varsin semla ute i solen. Det var kanske årets sista semla. Det var nog årets bästa semla (tror att miljön spelade väldigt stor roll där).
Mot bilen
Emil skidade sista biten till parkeringen och jag gick då mina skidor redan låg i bilen. Vi var otroligt nöjda med vår lilla skidutflykt som kändes nästan som en liten minifjällsemester. Och det var nog sista chansen den här säsongen att åka skidor. Hoppas på mer skidåkning nästa säsong.
Åh så mysigt!! Och skönt att det gick bra att åka trots att du befann dig i graviditetsvecka 36. Tyresta by är så himla fint, jag har dock aldrig varit där vintertid. Men det ser helt magiskt ut! 😍🙏🏻
Ja, det var väldigt skönt att det blev en liten tur, minns fortfarande den dagen med värme 🙂 Det är verkligen mysigt där i Tyresta, men nu är det längesen vi var där 🙂
Bra jobbat av dig att stå på ett par längdskidor i vecka 36, jag som blir bara andfådd av trappor och uppförbackar i vecka 33… Men ser ut som ni hade en fin tur i fint väder i alla fall! 🙂
Jag blev också anfådd i uppförsbackar och trappor och fick ont då. Men längdskidor funkade bra, det är väl andra rörelser och en annan belastning. Sen fick jag ju köra lite lugnt tempo och lagom långt 😛 🙂