Livets största äventyr

I början av april kom bebisen, några dagar tidigare än beräknat, men så välkommen. Tänkte först inte skriva så mycket om det här, men kändes lite konstigt att hoppa direkt till nästa lilla äventyr då en barnvagn är med utan att berätta att bebisen är här.

Förlossningen

Vattenavgång

Det började natten till en söndag. Emil och jag låg och läste i sängen strax innan midnatt och skulle precis släcka för att sova. Då kände jag att det var lite blött, jag reste mig och gick på toaletten. Det bara fortsatte att rinna och jag förstod att mitt vatten hade gått. Jag funderade på om jag skulle ringa förlossningen direkt eller vänta till morgonen. Jag kom på att det förmodligen skulle bli svårt att somna om jag inte ringde direkt.

På förlossningen frågade de om vi ville komma in direkt och kolla om det var vattenavgång eller om vi ville komma in åtta på morgonen. Eftersom vi hade Emils son hos oss den helgen så bestämde vi oss för att åka in på morgonen.

Väl på plats konstaterade dem vattenavgång och jag fick åka hem och vänta på att värkarna förhoppningsvis skulle sätta igång, eller ringa in för att få en igångssättningstid (efter vattenavgång ökar infektionsrisken så därför sätts man igång inom två dygn om värkarna inte startar av sig själv).

Värkarna startar

På söndagseftermiddagen börjar jag lite smått få värkar. På kvällen har jag värkar var tionde minut så jag ringer förlossningen. De säger att jag kan ta två Alvedon och en dusch. Efter det så avtar värkarna lite och jag går och lägger mig på kvällen. Vaknar någon gång i timmen av värkar.

På måndagsmorgonen ringer vi in för att få igångssättningstid på måndagskvällen. Värkarna blir under måndagen tätare men inte tillräckligt täta för att åka in.

Till förlossningen

Vid åtta på måndagskvällen åker vi in för att skrivas in på förlossningen. Väldigt skönt att mötas av samma barnmorska som konstaterade min vattenavgång något dygn tidigare. Hon kontrollerar mig igen och då är jag 4-5cm öppen. Vi sa att vi ville inte ha det på något speciellt sätt utan ville ta det lite som det kommer och hur det känns i stunden. Vid tiotiden får jag frågan om jag vill ha tillfällig smärtlindring för att kunna sova eller om de ska sätta epidural som räcker hela förlossningen då den kan fyllas på. Jag väljer epidural. Får den och vi kan sova lite. Vid tretiden får jag påfyllning av epiduralen och är 10cm öppen men bebis ligger fortfarande ganska högt upp.

Nu är det dags

När morgonteamet tar över så blir det lite mer action. Barnmorska med student och en undersköterska är hos oss som var helt fantastiska. De sätter in värkstimulerande dropp. Jag får ta värkar i olika ställningar. Jag får prova att krysta för att få ner honom lite till. Sen tog jag några vanliga värkar innan jag fick köra krystning. Det gjorde väldigt ont och det kändes som om det tog väldigt lång tid. Till slut kom bebisen skrikandes ut och lades på mitt bröst. Då fick vi veta att det var en liten kille. Han hittade sina händer som han började snutta på och slutade skrika men gnällde fortfarande. Sen hjälpte barnmorskan honom till mitt bröst som han glupskt tog direkt och blev tyst.

Att landa

Jag är så otroligt nöjd över hela förlossningen, allt stöd från Emil och personalen. Hela graviditeten och förlossningen är bland det häftigaste jag har varit med om. Och att sen få träffa världens mest fantastiska lilla bebis går liksom inte att beskriva. Vi åkte hem dagen efter förlossningen och det var så skönt att få komma hem och landa. Allt kändes så naturligt men såklart också nytt. Nu är han nästan en månad gammal. Han växer och utvecklas. Det känns som om vi alltid har haft honom hos oss, samtidigt kan jag inte sluta fascineras av honom. Oftast är han väldigt enkel och mysig. Det har också blivit en del småutflykter och mer om det i kommande inlägg.

Inlägg skapade 319

22 svar på “Livets största äventyr

  1. STORT STORT GRATTIS! 🎉 Så kul att läsa din förlossningsberättelse och vad härligt att höra att du hade en så bra upplevelse 🥰

  2. Alltså GRATTIS!! Tack för att du beskriver steg för steg, och det låter fantastiskt! Smärta, kanske inte, men allt det andra: verkligen livets största äventyr :’)

    1. Tack så jättemycket 😀 Det är väl ändå en positiv smärta tänker jag, för smärtan är ju ett tecken på att bebisen är på väg ut. Det var en enormt häftig upplevelse! 😀

  3. Men så mysigt och stort grattis till er och er lilla kille! Jag håller med, att vara gravid och förlossningen och äntligen få träffa sina barn som gömts sig därinne i hela 9 månader är helt fantastiskt! Hoppas att den känslan aldrig försvinner men nu efter snart 7 månader med den sista är förlossningen nästan bortblåst men all kärlek kring en massa annat har ersatts och jag kan inte bli mer lycklig över att få ha dem hos mig. Hoppas du för alltid kommer få känna likadant! 🥰❤️

  4. Stort grattis!
    Härligt att allt gick så bra och ni var nöjda som nyblivna föräldrar.
    Trots att jag fött barn flera gånger har jag inte varit med om en förlossning, bara ofrivilliga kejsarsnitt.
    Ha det så härligt med er lille kille!

    1. Tack så jättemycket! 😀 Ja, det går inte annat än att vara nöjd när allt gick så bra och vi fick den finaste lilla bebisen i våra famnar! 😀 Men skönt ändå att kejsarsnitt finns så att man får ut bebisen på något sätt 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen