Norrsken och säl(l)skap

Norrskenskväll på spåret

Det var en kväll i januari när himlen exploderade av norrksen långt ner i Sverige. Jag och sambon var i stan hos ett kompispar för att titta på På spåret. Sedan tog vi en öl på stan innan krogen stängde. Emil och jag åkte hem. När vi kom hem var jag tvungen att titta ut genom fönstret för att se om man kunde se ett norrsken (hade läst att det kunde synas) och det syntes jättemycket. Det dansade fram. Tyvärr orkade vi oss inte ut för att fota mer, så det blev bara lite bilder genom köksfönstret och det blev ju inte så bra. Men det var häftigt att se.

En tur till Gålö

Dagen ville vi ut på utflykt efter en långfrukost hemma. Långfrukostar på helgerna är ju så underbara. Hur som helst så åkte vi till Gålö för att vandra. Det var inte lika mycket snö som när jag var där senast men betydligt finare väder än när Emil var där senast. Vi började att gå Havtornsuddslingan medsols som jag oftast gör när jag är där.

Säl(l)skap till lunchutsikt

När vi gått upp för trappan (efter någon kilometers vandring) satte vi oss på en klippa med utsikt över havet. Där plockade vi fram vår matsäck. Morotssoppa i termos och ostfralla. En konstig fågel simmade runt långt nere på vattnet tyckte vi. Men det visade sig vara en säl. Det var mysigt att sitta där och titta på sälen. Sen dök det upp en till säl. Vi fick alltså lunchsällskap av två sälar. Vi satt så bra där i solen att vi även satt kvar och drack vårt kaffe där också. En riktigt långlunch.

Vandra vidare

Efter vår långa långa lunch vandrade vidare längs med leden och solen höll på att gå ner. Vi hade kanske tänkt gå hela Stora Gålöslingan på 11 kilometer men det blev alltså bara den delen på 4,5 kilometer som heter Havtornsuddslingan. Väldigt fint och lagom det också. Den långa slingan får bli nästa gång.

Kvällsfoto utan norrskensrepris

På kvällen ryktades det om en eventuell repris på norrskenet. Emil och jag tog en liten promenad till en strand för att se om vi hade tur. Det hade vi inte. Den här gången tajmade vi inte in norrskenet däremot tog jag några bilder med stativ och lång slutartid i alla fall. Vi får hoppas på bättre lycka och tajmning nästa gång norrskenet vandrar neråt i landet.