En ny liten familjemedlem och en tur till gammelmormor

Livets största äventyr

Förra året i början av april fick vi äntligen träffa Valter för första gången. Nu är det ungefär en månad sedan som vi fick träffa vår Otto för första gången. I slutet av maj i år kom han till världen. Det är verkligen livets största äventyr. Det är inte bara graviditeterna och förlossningarna, som är häftiga i sig, utan kanske framförallt att få följa två små och deras utveckling och utforskarglädje.

Graviditeten och förlossningen

Graviditeten gick på det stora hela väldigt bra, men jag hade mer känningar den här gången, vilket inte är så konstigt då kroppen knappt hunnit återhämta sig sen förra graviditeten. Förlossningen gick så otroligt bra, jag är så nöjd och så stolt över hur bra min kropp fixade det. Jag hade en bra förlossning med Valter men den här var ännu bättre.

Den här förlossningen startade med värkar vid midnatt. Jag ringde in till förlossningen vid tvåtiden, de sa att jag skulle avvakta, ta Alvedon, osv. Vid tre kommer värkarna lite tätare så då vågade jag inte riktigt dra ut på det utan ringde och väckte mina föräldrar som skulle komma och vara barnvakt. Vid fyratiden kom mina föräldrar hem till oss. Jag väckte Emil (som jag väckt lite till och från för att uppdatera honom om läget) och vi åkte till förlossningen. Vid femtiden kom vi in. De undersökte mig och jag var 5-6cm öppen så vi fick, tack och lov, stanna. Jag fick epidural. De bytte personal. Emil hämtade frukost till oss. Jag satt mycket på pilatesboll, vilket var så skönt. Halv elva skulle de kontrollera mig igen. Men vid tjugo i tio bad jag Emil att larma för då kände jag att det tryckte på för mycket. Vid tio kom han ut i v.39+1, en liten kille. Vi ville ha en snabb hemgång så vi fick vara kvar på rummet tills läkaren kom för att ”godkänna” bebis. Vid 18-tiden åkte vi hemåt till vår stora ettåring som sov. Han fick träffa lillebror dagen efter.

Storebror och lillebror

Utseendemässigt tycker vi att de är väldigt lika varandra som nyfödda. Valter var däremot svårare att lägga ifrån sig då han hela tiden ville vara nära. Otto sover fortfarande mycket och finner sig i babynestet och tar även napp, vilket storebror inte gjorde så tidigt.

Valter är väldigt snäll och nyfiken. Han gillar att klappa på Otto och ibland lägger han huvudet mot Otto och myser. När de är i syskonvagnen och om Otto börjar gnälla lite lägger Valter över en hand på Ottos mage. Jag tror (och hoppas) att de kommer ha det så fint ihop, speciellt när de blir lite större och kan leka med varandra.

Ungefär 14 månade mellan bilderna.

Största utmaningen för mig nu när jag är hemma själv med båda är att tajma in Ottos mat- och sovbehov med Valters. Det jobbiga är om båda är ledsna samtidigt för då räcker inte min famn riktigt till. Men på det stora hela har det hittills gått väldigt bra (peppar, peppar). Valter sitter gärna bredvid när jag ammar Otto, då kan vi läsa lite bok (som för övrigt är en av Valters favoritsyssla).

Foto: Emil

Hälsa på gammelmormor

Nästan tre veckor efter förlossningen åkte vi norrut till min mormor som bor mellan Gävle och Falun. Lite drygt två timmar i bilen enkel väg gick väldigt bra med båda småkillarna. Där träffade vi mina föräldrar, min bror, min moster och morbror och hans två tonåringar. Sov en natt i mormors hus (som röjdes ur då det blivit sålt). Vi hälsade på barnens gammelmormor och fikade med henne i hennes nya hem. En väldigt fin helg som jag ändå ville skriva några rader om här.

Inlägg skapade 327

3 svar på “En ny liten familjemedlem och en tur till gammelmormor

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen