Abiskojåkka
Vi började dagen med att åka tillbaka till Abisko nationalpark. Där började vi vår vandring längs med Abiskojåkka men på andra sidan än den vi gick dagen innan. Solen sken och det var ganska varmt.
Uppför i värmen
Sedan svängde leden av uppför. Vi skulle nämligen upp för berget Njullá. Det finns en linbana upp dit, men den tog vi inte, och det var mitt fel. Jag är lite höjdrädd och var inte jättetaggad på att sitta i en liten sittlift med den stora ryggsäcken i 20 minuter. Så jag övertalade Emil att vi var ju där för att vandra och det fanns ju en led uppför berget. Jag kan säga att jag stundtals (speciellt mot slutet) ångrade mitt beslut. Det var så jobbigt i värmen och det kändes i benen. Leden var bitvis ganska brant, men det var fint att gå längs med vattenfallet.
Kaffe på topp
Trots att det var svettigt och jobbigt så kom vi upp till slut. Jag var väldigt nöjd med det. Då kändes det som att vi hade gjort rätt beslut och vandrat uppför. Vi tog en väldigt dyr kaffe och en liten muffins på Skystation som ligger där uppe.
Lunchpaus vid en bäck
Efter kaffepausen gick vi en liten bit till innan vi hittade en plats vid en bäck. Där skulle vi äta lunch. Emil bestämde sig för att ta en liten extra tur hela vägen upp för bergets topp, så han försvann en stund. Jag satt kvar vid bäcken och läste i väntan på honom. Det tog ganska lång tid så jag började koka vatten till min lunch. Då kom han och vi åt lunch tillsammans. Sen fortsatte vi sitta där och njuta i solen.
Leden iväg
När vi vilat klart gick vi vidare på leden bort från Abisko mot Björkliden. Det var fint uppe på kalfjället. Skönt också med en lite enklare vandring än den uppför berget. Vi gick förbi nationalparksgränsen och ut ur nationalparken.
Oledat
Leden vi tänkte gå gick ner i dalen och sedan uppåt igen. Emil tyckte det var onödigt att gå den så han bestämde att vi skulle gå oledat. Jag muttrade nog lite mer än nödvändigt men följde med. Det gick bra och han hade rätt (så nu skrev jag det också). Vi kom fram till andra sidan en bergstopp och hittade en plats där vi ville slå upp tältet.
Vila inför middag
Vi la oss i gräset och njöt av utsikten. Sen gick vi till en fjällbäck och hämtade lite vatten. Emil badade i bäcken, jag skrattade. Sen lagade vi middag, färdig frystorkad mat. Vi slog upp tältet och bäddade. Njöt av stillheten och utsikten. Pratade om att nästa gång vi fjällvandrar så måste vi bli bättre på att ha med småsaker att äta för att mer regelbundet fylla på med energi så att tålamodet blir lite större.
God morgon!
Efter en natt halvbra sömn vaknade vi. Gjorde frukost och plockade ihop.
Vandring nerför
Sedan började vandringen nerför berget. Vi följde leden bitvis men den var lite svår att se då korsen var lite halva på vissa ställen. Men det gick bra med hjälp av kartan. Sista biten nerför var genom låga träd och buskar som lite gömde stigen.
Vacker dal
Väl nere i dalen var det så vackert. Vi fortsatte att gå mot Kårsajåkka, älven som flöt genom dalen.
Vila och vattenpåfyllning
Framme vid Kårsajåkka fyllde vi på vattenflaskorna. Sen satt vi där och tittade på det forsande vattnet med sin klara vackra färg.
Abisko nationalpark
Sedan vandrade vi in i nationalparken igen. Vi följde sommarleden tillbaka mot naturum och turiststationen. Det var en ganska lätt vandring på tydlig stig, vilket var skönt.
Abiskojåkka kanjon
När vi kommit fram till bilen lämnade vi de stora väskorna. Sen tog vi en liten promenad ner mot Torneträsk på den gula leden för att se lite mer av nationalparken. Den leden var väldigt lättpromenerad. Väldigt nöjda med vårt nationalparksbesök lämnade vi Abisko och åkte vidare söderut igen.
Det var en rejäl vända! 😊
Minns att jag och pappa vandrade upp till stugan i Låktatjåkko för många år sedan, och bara det kändes rätt långt tyckte jag, hahah 😅
Det var det, största utmaningen var vandringen uppför berget. Där hade vi behövt mer vätske- och energipåfyllningspauser. Men man lär sig på vägen 🙂 Det måste ha varit en fin vandring till Låktatjåkko också, även om den var lång 🙂