En barfotavandring runt ön

Torsdagen den 14 juli var Emil och jag på Gotska Sandön och skulle vandra runt på ön. Vi hade kommit dit kvällen innan och hade sovit i tält en natt. Eftersom vi ville se så mycket som möjligt så vi hade tittat ut olika leder som vi hade tänkt kombinera.

Barfota mot stranden.

Emil hade tänkte lämna skorna vid tältet för det är ju mysigt att gå barfota på en sandstrand. Jag tänkte först att jag skulle ha skor och började gå med dem mot stranden. Sen kom jag på att Emil kanske hade rätt. Det är ju skönt att gå barfota i sanden, det skulle inte vara något hård eller vasst underlag. Och sand i skorna är ju hemskt och bära skorna i handen kändes inte så kul. Jag vände tillbaka och lämnade skorna vid tältet.

Vi började med att gå till Fyrbyn för att prata med tillsynsmännen för att fråga om och var fick använda gasolköket. Det är nämligen hårda restriktioner med allt som har med eld att göra på ön då det skulle bli stora problem om det började brinna. Vi fick tillåtelse att använda gasolköket på andra sidan ön där det fanns iordningställt en grillplats.

Därefter började vi vår barfotavandring ut mot stranden på norra sidan. Där vandrade vi längs med sandstranden, paradisstränder. Helt ensamma strosade vi där vid havet, bara några strandskator sprang fram och tillbaka och gjorde oss sällskap.

Lite skogsstig

Efter att ha rundat en udde kom vi till nästa sandstrand, Las Palmas, där båten hade lagt till kvällen innan. Där svängde vi upp en stund i skogen och gick på en sandig skogsstig mot säludden.

Tomtebo och energipåfyllning

Efter en stund såg vi en skylt mot något som kallades Tomtebo. Det var en stuga som en fyrmästare tidigare låtit bygga för att sova över där under säljakten. Vi vek av leden och gick ditåt, mot stranden igen. Det var ett gammalt hus. Vid stranden där satte vi oss för lite energipåfyllning. Vi testade hasselnötsdaddlar för första gången, Emil älskade det men jag var inte lika såld. Jag åt lite korv istället.

Därefter gick vi lite till längs med stranden mot sälskyddsområdet. Först när det kom skylt om att sälskyddsområdet började vek vi av in mot land igen för att respektera förbudet om att gå där.

Säludden

Vi gick alltså upp från stranden vid kanten av sälskyddsområdet, då kom vi fram till leden igen. Från leden går det en spång ut till ett sälgömsle dit man får gå. Då får man alltså bara gå på spången och vistas i själva gömslet. När vi kom fram till gömslet var vi helt själva där, eller en bit bort såg vi ett helt gäng med sälar. Men vi var de enda människorna i gömslet. Jag fotade lite med telezoomen genom hålen i gömslet. Vi tittade även på sälarna med en kikare som fanns i gömslet. Väldigt häftigt att se så många vilda sälar på en gång.

När vi tittat en lång stund satte vi oss vid picknickbordet och åt lite salami. Då började några andra sällskap komma också. Emil och jag var kvar en liten stund innan vi fortsatte vår vandring.

Sandväg

Efter vår tid i sälgömslet gick vi vidare på en led som gick längs med en sandig väg. Det finns några enstaka fordon på ön och därmed även en väg runt för dem. Det var här någonstans jag började känna av att jag var lite trött i fötterna och den sanden kändes tung att gå på då den var så lös.

Strand och hav igen

Sen kom vi ut på stranden igen, denna gång Källahamn som ligger på nordöstra delen av ön. Efter ett tag kom vi fram till Kyrkudden. Där svängde vi av och pausade vid en fyr som stod en bit upp på land. Lite energipåfyllning som bestod av nötter och salami.

När vi fyllt på energi vid fyren strosade vi vidare på stranden, efter Kyrkudden kom vi till den sydöstra stranden Franska Bukten.

Ryska kanoner och en kyrkogård

Vid Franska bukten kunde man svänga av upp på en stig för att se ryska kanoner. Det tyckte vi lät spännande och gick för att kika. Det var egentligen inte så spännande att se. År 1864 strandade ett ryskt fartyg utanför ön. Två tunga kanoner bärgades sedan och lades på land på ön. Ett antal människor dog och begravdes, den platsen är uppmärkt med ett kors. Historien lite mer spännande (och tragisk) än sevärdheten.

Högaland

Vi strosade vidare, trötta i fötterna. Stannade vid Tärnudden och pausade lite. Efter den pausen hade jag lite svårare att gå, jag tog några staplande steg innan fötterna var lite mer villiga att samarbeta igen. Det där med att gå barfota kändes inte längre som en lika bra idé som på morgonen. Men vi kämpade på. Gick längs med södra stranden, Vinbukten som började bli lite brantare än paradisstränderna på östra sidan av ön.

t

Nymans

Längs med Vinbukten gick vi förbi Nymans. Där skulle vi värma på vatten på gasolköket för att göra vår mat. Lite senare än vad vi först hade tänkt. En väldigt sen lunch. Men det fungerade då vi stannat och fyllt på med lite energi med jämna mellanrum. På så sätt väldigt bra planerat. Vi Nymans finns även en tältplats som man kan boka när man är på ön. Det går även att hämta vatten i pumpen där. Strax efter Nymans gick vi förbi S:t Annas udde, där författaren och målaren Albert Engström tillbringat en del tid.

Fel led

När vi kom till Varvsbukten, på den sydvästra delen av ön, var tanken att vi skulle följa den blåa leden då den verkade gå upp mer i skogen. Den skulle också gå förbi Gamla gården. På något sätt missar vi dock där leden delade sig från att vara en liten del av ”bilvägen” och vara led. Vi följde alltså bilvägen. Sen kom vi till en skylt där det stod ”Gamla gården” och det skulle vara några hundra meter dit. Eftersom jag var så galet trött i fötterna (okej, jag hade sjukt ont i fötterna) så valde jag att fortsätta gå på det jag trodde var leden. Emil tänkte göra en ”avstickare” för att se Gamla gården. När jag gått en lång stund så börjar jag fundera över det där, att jag borde kanske ha gått med Emil då vi kanske gått fel. När Emil kommer ikapp mig så bekräftar han farhågan om att vi missat den blåa leden. Det blev till att gå på lös sand i ytterligare några kilometer. Jag bröt nästan ihop några gånger den sträckan. Däremot var det väldigt fint i alla fall.

Äntligen in i skogen

Men vi klarade oss till den gröna leden som gick upp mer in mot land och i skogen mot Lägerplatsen. Den stigen var visserligen också sandig men lite stabilare och täckt av barr. Vilket var mycket skönare för fötterna som värkte vid det laget.

Fotbad och kvällning

Till slut kom vi fram till tältet med lärdomen om att gå barfota i 2-3 mil är ingenting jag skulle rekommendera. Men vi såg mycket av ön i alla fall under de elva timmar vi var ute på upptäcksfärd. Mycket paradisstränder.

Hur som helst, jag satt bara på en bänk resten av kvällen, vilade fötterna som värkte så fort jag skulle röra mig. Emil lagade middag, han tappade upp varmt vatten i en hink till mig för att jag skulle få ett fotbad. Han gick till öns kyrka på gudstjänsten som är varje kväll klockan nio, den är tydligen väldigt välbesökt då det inte finns någon annan underhållning om kvällarna. Jag orkade dock inte följa med.

Trots mitt fotonda (som gick över först efter en vecka) så var jag väldigt nöjd med dagen. Det fotonda blev en kul story.

Lite mer Gotska Sandön.

Läs om hela vår vistelse på Gotska Sandön här. Har ni inte sett min video från när vi var på ön så lägger jag in den här igen:

Inlägg skapade 266

3 svar på “En barfotavandring runt ön

  1. Aj… då skall man nog gå med sandaler. 😨 Är så himla inspirerande att få följa med på dina resor. Drar till Åre om en vecka. Ska bli härligt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen
Visit Us On TwitterVisit Us On FacebookVisit Us On YoutubeVisit Us On LinkedinVisit Us On Instagram